Det är alltid lika spännande och nervöst med en kull kaninungar. För att inte tala om hur gulligt det är. Men det är inte bara ett rosa skimmer, utan det är även massvis med tanke bakom, undertiden och efteråt.
Jag har hittills bara haft fyra kullar. Fyra kullar som var väl genomtänkta och planerade in i minsta detalj. Min tanke med min avel är inte att jag kommer massproducera hoppkaniner, utan jag vill ge varje kull så mycket tid jag bara kan. Jag vill lägga grunden för att det ska bli en trevlig kompis, både hemma och på hoppbanorna.
Min egen tanke
När jag tänker ihop en kull, tänker jag först och främst på vad jag själv vill ha och vad jag vill åstadkomma. Är det inte en kombination där jag själv kan tänka mig att behålla en unge, tänker jag inte ens tanken. Utbudet är inte jättestort om man tänker att man vill ha något som är besläktat, men att linjerna ändå ska bli så lite inavlat som möjligt.
Jag anser att de "kända bettfelsleden" vid detta lag bör vara utavlat. Skulle man lägga ner tid och gå igenom hela hoppstammen i Sverige och rensa bort dessa kaniner, skulle vi knappt ha några kaniner kvar. Många av dessa "bettfelskaniner" är trots att grunden till de kaniner som vi besitter idag.